Här sitter jag mitt i natten och äter gröt. Jag skulle egentligen gått och lagt mig men var så himla hungrig. Och jag gillar verkligen inte att vara hungrig när jag ska sova. Eller ja, jag gillar inte att vara hungrig annars heller… Jag tror det hänger ihop med att under de år jag hade som sämst relation till mat så gillade jag hungerkänslan. Den bekräftade att jag inte ätit för mycket. Att vara hungrig var något bra.
Idag är som bekant min relation till mat betydligt bättre. Faktum är att den aldrig varit så bra som nu. Förr fick jag alltid ångest när jag åt något som var onyttigt, eller om jag tog en portion extra. Idag kan jag äta vad som helst utan ångest. Nu är det snarare tvärt om, jag blir väldigt irriterad på mig själv om jag ätit för lite…
Det är stort för mig att kunna känna glädje till mat. Att kunna äta obehindrat, utan ångest eller andra obehagskänslor. Jag trodde aldrig att jag skulle komma hit. Det är en frihet att kunna äta för att det är gott. Men det är en frihet jag aldrig kommer att ta för given. Det är något jag alltid kommer att jobba med.
Dessutom är bra kost en förutsättning för att jag ska kunna utvecklas som simmare. För att nå de tider jag vill krävs lite mer muskelmassa än jag har idag. Och för att bygga de musklerna behöver jag ordentligt med mat. Och jag blir allt bättre på att stoppa i mig den maten!
//s