Ridsporten är stor i Sverige. Väldigt stor. Och det är inte mer än rätt att ridsporten får uppmärksamhet. Men såklart finns det de som bara måste förlöjliga sporten och dess utövare. Och det hänger helt klart ihop med att det är en sport som förknippas med tjejer. Den är inte en ”riktig sport” som de ”manliga sporterna” fotboll och hockey, hävdar många.

”Hästen borde fått priset” har en hel hög okunniga individer sagt efter Idrottsgalan igår. Okunniga ja. För alla som har någon hum om ridning och hästar vet att ryttaren inte är någon utan sin häst och att hästen inte är något utan sin ryttare. Det handlar om teamwork. Häst och ryttare måste lita på varandra fullt ut – annars hoppar de inte många hinder. Det krävs en skicklig ryttare och en häst som älskar att tävla för att nå framgång. Vilket alla som kan något om hästar givetvis vet.

Av mina snart 25 levda år har jag ägnat 15 år åt hästar. Från fem års ålder fram till att jag fyllde 20 år var hästarna och stallet mitt liv. Och därför kan jag säga att hästsporten är tuff och inget för veklingar. Hästar som väger +500 kg är inget att leka med.

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag ramlat av, åkt in i väggar och på hinder  - med blåmärken, skrapsår och lårkakor till följd. Jag har till och med en lös benbit i höger lår som följd av en spark. Och som ryttare finns det bara en sak som gäller – att hoppa upp i sadeln igen. Vilket gör ryttare till några av de mest hårdhudade idrottare som finns.

Så kom inte och säg att det inte är en riktig sport.

För att ta sig till världseliten krävs det pengar, bra hästar och talang men framförallt envishet. Jag tävlade aldrig på någon hög nivå men det var tufft ändå. Att ta sig hela vägen till världseliten och bli bäst – ja det kräver något oerhört. Och alla som följt Rolf Göran Bengtsson vet att hans väg till toppen varit allt annat än spikrak. Därför är han mer än en värdig vinnare av Jerringpriset.

//s

Jag verkar ta upp näringen bättre nu. Håret känns bättre, naglarna är starkare och jag är mycket piggare i kroppen. Visserligen var jag sjuk i helgen men med mycket sömn så gick det över snabbt – förut så tog det alltid så lång tid att bli frisk igen. Jag simmade igår och det kändes bra – jag kunde hålla en bra fart rakt igenom passet fast att jag tog det lugnt.

Jag tillåter mig själv att sova mer också. Vilket ger kroppen en bättre chans att återhämta sig. Jag sover allt bättre också.

Så äntligen känns det som om att jag är på väg åt rätt håll. Äntligen förstår jag varför jag tappat så mycket hår, varför min kropp varit så trött och varför jag haft så ont i magen och tarmarna. Och visst så tar det tid för kroppen att återhämta sig helt – det lär ju ta sin lilla tid innan håret är tjockt och fint igen. Men nu går det i alla fall åt rätt håll.

Men det är ju lite trist att inte kunna äta bröd längre – jag älskar att baka bröd. Och tårtor och andra bakverk är ett minne blott. Att jag sen heller inte kan äta friterad mat eller laktos gör det ytterligare lite svårare. Det enda onyttiga jag verkar tåla är socker. Men det är viktigare för mig att må bra än att äta det jag just räknat upp. Så egentligen är det ingen större förlust. Bara ett nytt sätt att tänka.

//s

Vi firade in året hemma med några vänner. Vi hade fin utsikt över alla fyrverkerier från balkongen.

Jag har bestämt att det här ska bli ett år då jag gör saker jag annars aldrig vågar. Egentligen inte ett nyårslöfte (även om jag är bra på att hålla sådana) utan bara en ny inställning. Man måste våga för att vinna – på alla plan i livet. Jag hoppas det blir ett år fyllt av träning och tävling. Vänner, kärlek. Och gärna en smula framgång. Jag ska göra mitt bästa för att det ska bli just så.

//s

Egentligen är det väl två saker som sticker ut. Den första: Tjejliv. Det är ju inte var år man startar en egen tidning. Men 2011 var det precis vad jag och kombo gjorde. Tjejliv såg dagens ljus efter en lång och ganska omständlig uppstartsprocess. Två nummer har vi fått ut i butik under 2011, fler kommer 2012. Det är en spännande resa vi gett oss ut på, inte helt lätt men det ska det inte vara heller. Men sen gillar vi utmaningar också.

Och det andra? Också det en utmaning. Ja det är ju simningen så klart. Det är inte var år som man får för sig att satsa på en simkarriär. Men 2011 var det precis vad jag gjorde. I januari började jag simma med Timrå simklubb – fram tills dess hade jag bara simmat själv eller med kombo. I februari gjorde jag, 23 år gammal, tävlingsdebut på 50 bröst. Det har blivit många tävlingar sen dess och allt bättre simning från min sida. Det är det roligaste jag gjort – och då har jag knappt börjat…

Det har varit mycket upp och ner, fram och tillbaka det här året. Mycket har varit bra, rentav fantastiskt. Annat mindre bra, en del ganska dåligt. Men sammantaget ett mycket speciellt år – jag har gjort mycket det här året som jag aldrig ens vågat drömma om. Det gör att jag känner mig stark inför 2012. Det kommer minsann bli ett bra år – det har jag bestämt. För är det en sak 2011 lärt mig så är det att tänka positivt. Det är kombo och simningens förtjänst!

//S

Det hör inte till vanligheterna att någon får för sig att bli tävlingssimmare som vuxen. Speciellt inte om man aldrig tränat simning innan. Jag har ju inte ens gått simskola som barn utan lärde mig simma i Mälaren med pappa som lärare. De finns de som hävdar att man inte kan bli en bra simmare om man inte börjar innan tonåren. Som hävdar att det jag gör och vill göra är en omöjlighet.

Den här åldersfixeringen som finns inom simningen finns inom idrotten generellt. I gårdagens Kvällsöppet diskuterades elitidrott och som vanligt hamnade diskussionen i ”man måste börja tidigt för att bli bra-träsket”.

Visst är det en fördel att börja tidigt. Det är ju inte någon hemlighet att man har lättare att lära sig saker som barn. Dessutom är det viktigt att barn får hålla på med idrott – helst flera – och då i första hand för att det är roligt. Men inställningen som finns i idrottsvärlden om att man inte kan lära sig bara för att man passerat tonåren. Den är tröttsamt förlegad och begränsande.

Visst kan jag ibland undra hur bra jag hade blivit om jag börjat simma som barn. Kanske hade jag simmat med världseliten nu. Men jag kunde lika gärna ha lagt ner simningen i 15 års ålder. Istället för att fokusera på något som kunde varit så fokuserar jag på det som är.

Fördelen med att göra den här resan i vuxen ålder är att jag kan njuta av det på ett sätt som jag inte kunnat göra som barn. Som vuxen är jag mer medveten om inlärningsprocessen, som barn sker den mer omedvetet och automatiskt. Dessutom är den här satsningen ett medvetet val jag gjort själv – för att det är så jäkla kul att simma. Det är ingen förälder som påverkat mig att satsa, ingen tränare som bestämt åt mig. Det är jag som gjort valet.

 Jag ser min ålder som en fördel, inte en nackdel.Och jag fortsätter satsa för att nå de mål jag satt upp. Jag vill visa att man kan börja med en så pass teknisk sport som simning och bli bra på den – fast man är över 20 när man börjar. Jag var ju 21. Och visst, att jag har en viss talang för simning och att jag alltid varit ett vattendjur underlättar. Men det är min envishet och vilja som är avgörande.

Det var en i gårdagens Kvällsöppet som sa att man inte kunde bli bra på gymnastik om man började som tolvåring. Hade jag inte varit totalt oduglig på gymnastik (man kan inte vara bra på allt) så hade jag velat motbevisa det. Men kanske finns det någon annan som känner sig manad att göra det.

Så vad försöker jag säga? Jo att ålder inte behöver vara en begränsning. Älskar man en idrott ska man utöva den. Drömmer man om att lära sig en viss idrott – ja men gör det. För kanske är det just det som är din grej! Låt inte en förlegad åldersfixering hindra dig.

//s

Som jag skrev häromdagen så misstänkte jag att spannmål kunde vara ett problem för min mage. Så jag testade att plocka bort spannmål för att se om det blev bättre. Och vet ni – det blev bättre nästan direkt. Under tävlingen som var hade vi förbeställd mat och jag testade att äta lite av pastan som serverades första dagen. Magen gick sönder direkt.

Slutsatsen: spannmål är inget för min mage.

Detta har också löst ett av mina andra problem – att jag tappar så mycket hår och på senare tid har blivit både tröttare och mer förvirrad. Det var kombo som kom på vad det berodde på. Alla problem med magen har gjort att min kropp inte hinner ta upp näringen i maten. Brist på B-vitaminer ger de symptom jag har, i synnerhet brist på B12. B12 ska tas upp av tarmen – men i mitt fall fungerar det inte optimalt.

Så nu har jag plockat bort i princip allt med spannmål i. Istället försöker jag äta andra kolhydrater och ännu mer proteiner och fett. Mycket kött och fisk ska det bli framöver. Dessutom äter jag vitamintillskott.

Blir en kul jul nu när jag varken kan äta laktos eller spannmål. Det är ju en jäkla tur att jag tål socker.

//s

Min egen simning gick oväntat bra. Min kropp är inte på topp efter en tuff höst med tydliga överträningssymptom. Så jag visste inte hur den skulle reagera. Men jag gjorde några riktigt bra lopp – jag persade en-två sekunder i fem av sex lopp.

Jag har haft svårt att få upp farten på bröstsimmet men i helgen fick jag till det bättre. Speciellt i lagkappen! Jag fick åka hem med ett nästan två sekunder bättre pb på 50 bröst. Trots dåliga vändningar.

Frisim har jag kämpat med under hösten – jag håller på att lägga om min teknik – och det fick jag kvitto på i helgen. 100 frisim är jag mest nöjd med – jag har aldrig simmat de två 50:iorna så jämt. 50 frisim gick okej det med men jag fick inte riktigt till bensparken. Men två sekunder pers på 100 fr och nästan en sekund på 50 fr – det är positiva besked.

Fjärilen gick okej. Ett stabilt lopp men jag fick inte upp farten – något att träna på helt enkelt.

Kombo har varit en grym tränare. Hon ska verkligen ha en eloge för sitt sätt att leda. Hon har inte bara fått oss alla att simma bra – hon är också den som skapar den fina stämningen i gruppen. Tack vare henne blir vi simmare som en familj och det är så himla fint.

//S

Schemat för min del ser ut så här:
lördag förmiddag:
50 fjäril
100 bröst

lördag eftermiddag:
50 bröst
100 frisim

söndag förmiddag:
—-

söndag eftermiddag:
4×50 medly – 50 m bröst för min del
50 frisim

Jag får alltså börja med det jag gillar allra mest. 50 fjäril och 100 bröst. Jag är sjukt taggad om vi säger så – jag har inte kunnat tävla alls i höst så nu jäklar. Normalt är jag nervös och orolig så här precis innan – nu är jag bara jäkligt taggad.

//s

Kombo sa häromdagen att spannmål kunde vara ett problem när man har en mage som min. Och när jag tänker efter så reagerar jag ofta på just spannmål.

Så nu ska jag testa att minska ner på dem ett tag och se om det blir någon skillnad. Jag tänker ju inte go all lchf-nuts för jag tycker att kolhydrater är bra i lagom mängd. Men det blir utvalda sådana – som potatis, morötter, frukt och så vidare. Och julmust. Såklart. Sen ska jag försöka få i mig mer fett och protein.

Så istället för ett par mackor till frukost imorgon så blir det stekt ägg och avokado.

Återkommer med resultat.

//s

Som tur var så kom det typ en decimeter snö igår. På första advent och allt. Det gjorde hela min dag och kväll så mycket bättre. Det är något speciellt med den första snön.

Till helgen väntar tävling. Vi åker till Ö-vik på fredag och tävlar lördag-söndag. Det ska bli riktigt kul. Skönt att få göra något helt annat under några dagar. Jag är ruskigt laddad.

//s